Tänkte vara lite effektiv och ta de tre senaste biofilmerna i ett och samma inlägg, för mycket bio har det blivit på senaste.

Igår var jag och en kompis och såg "I taket lyser stjärnorna", en svensk fjortisfilm med allvarligt djup (huvudpersonens mamma är sjuk i cancer). Filmen är baserad på en bok med samma namn (som jag inte läst) och var klart sevärd! Om ni ogillar högljutt fjortisfnitter från publiken gör ni däremot bäst i att se filmen hemma! ;) Här kan ni läsa mer om filmen. Lite kuriosa: Samuel Haus som spelade Tsatsiki har en roll i filmen, han är sig precis lik :)

Fridas betyg:



På filmfestivalen var vi och såg Frost/Nixon som har premiär nu på fredag. Hela filmen berör enbart David Frosts (en talk show-kille på 70-talet) försök och framgång med att få intervjua Richard Nixon efter Watergate-skandalen. En känd historia men inte så känd att storyn kändes tråkig. Frank Langellas insats som Nixon är bara den värd biobiljetten (han är oscarsnominerad såklart). Annars är filmen ett härligt stycke 70-talsnostalgi samtidigt som den ger en historielektion i politik, tv och 1900-tal. Klart sevärd!

Fridas betyg:


I helgen såg vi vår sista filmfestival-film; Milk (premiär 27/2). Även den utspelar sig på 70-talet men med fokus på homokampen i San Fransisco. Sean Penn är självklar i rollen som den dynamiske Harvey Milk, USA:s förste folkvalde öppet homosexuelle politiker.

Fridas betyg:




Harvey Milks pojkvän spelas av James Franco (känd bl.a. för sina roller i Spindelmannen). Hans 70-talsmustasch var ju ingen hit, så jag bjuder på lite bilder från GQ:s septembernummer... :) (klicka på bilden för att göra den större).